Surgery.

 

Nu ska jag skriva ett inlägg som jag inte har vetat som jag har vågat skriva eller inte. Men jag chansar på att jag vågar. Jag har varit ganska öppen med er här i bloggen och jag tror att jag vinner på det i långa loppet, att vara ärlig med er och inte måla upp fasaden ”jag har ett perfekt liv” för det har jag inte. 

 

Men det här som jag ska säga nu tycker jag känns lite läskigt att skriva. Jag blundar hårt innan jag trycker på ”publicera” knappen och hoppas att inte få allt för många upprörda kommentarer. Men samtidigt känner jag ett visst lugn, för jag vet att ni brukar stötta mig i mina val och jag hoppas att jag med detta kan inspirera dig som inte vågar att också våga.

 

I morgon 7:45 ska jag operera mina bröst. Japp, nu sa jag det. Jag har tänkt på det här väldigt länge och nu när jag har fyllt 18 och äntligen sparat tillräckligt med pengar för att kunna göra detta. Varför jag gör detta är för att jag i dagsläget inte trivs i mina egna bröst som sen jag började träna har försvunnit nästan helt. Innan jag fick min anorexia för 4 år sedan så hade jag en fyllig D-kupa i storlek och vägde nog ca 15 kilo mindre än jag gör nu. Men efter både ätstörning och nu mycket styrketräning så har mina bröst blivit obefintliga, de är ganska hårda och mest muskler och inte särskilt mycket bröst egentligen. Detta gör att jag känner mig lite okvinnlig nästan när jag står i spegeln utan kläder, bred rygg, breda axlar, och ett muskelbröst. Jag vill helt enkelt ha tillbaka känslan av ett par ”riktiga” bröst och jag kommer lägga in inplantat så att jag får tillbaka den storleken som jag en gång hade.

 

Jag ser verkligen fram emot att känna mig bekväm igen, att slippa ha på mig en push-up BH under sport-bhn i gymmet för att inte känna mig obekväm, att kunna slappna av och köpa de kläder som jag vill utan att behöva tänka på att behöva stoppa upp BHn för att fylla ut plagget. Att se mig i spegeln och känna mig kvinnlig. 

 

Jag ber er nu, ni som misstycker med mig (vilket jag vet att vissa av er säkert kommer att göra) att om ni känner för att slänga ur er en mindre trevliga kommentar så ber jag er att tänka till innan ni kommenterar. Det här är min kropp och jag gör det här för mig själv, för att jag ska känna mig bekväm. Om ni har frågor så är det bara att kommentera så kan jag berätta mer om operationen och läkningsprocessen under veckornas gång om det är intressant och spännande. Jag själv är jättenervös nu och riktigt taggad, äntligen! Jag är glad. 🙂

 

// Now I’ll write a post that I have not known if  I have dared to write or not. But I take a chance and hope that I dare to write. I’ve been pretty open with you here in the blog and I think I will win on being honest in the long run, to be honest with you and do not paint the facade of ”I have a perfect life” since I dont.

 

But this I will say now I feel a bit scary to write. I close my eyes hard before I hit the ”publish” button, and I hope not to get too many negative comments. But at the same time, I feel a certain calm, because I know you tend to support me in my choices, and I hope that if I do this I may inspire you who don’t dare to talk about it too also dare. 

 

Tomorrow 7:45am I will do a breast surgery. Yep, now I said it. I’ve thought about this a long time and now that I’ve turned 18 and finally saved enough money to be able to do this. Why I do this is because I am in the current situation do not feel comfortable in my own breast that since I started training has disappeared almost completely. Before I got my anorexia 4 years ago, I had a full D-cup in size and weighed probably about 15 kilos less than I do now. But after both eating disorder and now much weight training my breasts have become non-existent, they are rather hard and mostly muscle and not much breasts really. This makes me feel a bit unfeminine nearly as I stand in the mirror with no clothes, wide back, broad shoulders and a muscular chest. I simply want back the feeling of a pair of ”real” breasts and I will put implants so that I get back to the size that I once had.

 

I’m really looking forward to feel comfortable again, to avoid having to wear a push-up bra underneath my  sports bra in the gym to not feel uncomfortable, being able to relax and buy the clothes I want without having to think about having to fill out my bra to fill the clothing. Seeing myself in the mirror and feel feminine.

 

I ask you now, you who disapproves with me (which I know some of you probably will do) that if you feel like you throw out a less nice comment so I ask you to think before you comment. This is my body and I’m doing this for myself, for me to feel comfortable. If you have questions, just comment, I can tell you more about the surgery and the healing process during the weeks of time if it is interesting and exciting. I myself am really nervous now and really psyched, finally! I’m happy. 🙂 //

 

 

 

  1. Elin skriver:

    Shiit va kuuul!! funderar oxå på det faktiskt, men har inte kommit såå långt i tankarna än. Hur mycket ska du lägga in och vilken klinik kör du på? 🙂 kramis !

  2. Emma skriver:

    Förstår precis hur du känner då jag är i samma sits som du, bara det att jag inte valt att operera mig, än(!!). Tycker du gör rätt val om det känns rätt för dig. Folk som säger annat är bara känslolösa och tänker bara på själva ingreppet än hur du mår. Hoppas verkligen du blir nöjd med operationen och att du läker fort! Du är grym Ellen. Kram!!

  3. Julia skriver:

    Du är grym Ellen!! Bäst är du ♥

  4. Hej!! Jag tycker att det är grymt modigt och sjukt starkt av dig att våga skriva sånt!! Hoppas att operationen blir lyckad och jag älskar din blogg!
    Kram!

  5. sallyal skriver:

    All lycka till dig! Starkt av dig att berätta detta!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..